Guide

Här är en guide för den som ska åka till London och är intresserad av att se en del av miljöerna som skildras i boken ”Det nya London”. Tipsen är för enkelhetens skull uppdelade på fem dagar, men det hela kan förstås komprimeras eller ändras efter eget önskemål. Det enda som är tidsmässigt bundet är den populära marknaden på Broadway Market som är öppen lördagar och traditionen att äta ”Sunday Roast” på puben på söndagar.

Dag 1, onsdag: Det ikoniska London

Tower Bridge och bulliga skyskrapan "The Walkie Talkie", en gammal och en ny Londonsymbol.

 Det spelar ingen roll om det är första gången ni besöker London eller om ni varit där många gånger, en promenad som börjar vid Big Ben och den fantastiska parlamentsbyggnaden i Westminster är aldrig fel. Inget signalerar London mer än det ikoniska klocktornet. Den sirliga parlamentsbyggnaden, som i sin nuvarande skepnad byggdes i mitten av 1800-talet, är dock i så dåligt skick att det nu på allvar diskuteras om parlamentet ska måsta flytta ut så att en omfattande renovering kan genomföras.
Kryssa mellan turisterna på Westminster Bridge och gå över till Themsens södra sida där ni tar vänster. Den väldiga byggnad ni först passerar innehåller numera turistattraktioner som London Aquarium och London Dungeon. County Hall, som är byggnadens ursprungliga namn, var tidigare säte för Londons lokala styre, innan premiärminister Margaret Thatcher avskaffade det i mitten av 80-talet efter uppslitande konflikter med Londons dåvarande ledare Ken Livingstone. ”Röde Ken”, som han ofta kallades, återkom senare i den nyskapade rollen som folkvald borgmästare i London år 2000, något som skildras i min bok.
Vid County Hall ligger även det stora pariserhjulet London Eye, en annan av stadens stora turistattraktioner. Att promenera längs South Bank, som den södra sidan av Themsen kallas, är ett behagligt sätt att uppleva storstadskänslan i den brittiska huvudstaden.
Ni kommer snart till det stora kulturkomplexet Southbank Centre inhyst i en serie betongschabrak till byggnader. Efter ytterligare en kilometers promenad längs floden står ni vid Tate Modern, ett av Londons fantastiska konstmuseer, inhyst i ett gammalt kraftverk. Förvandlingen av kraftverket till ett av världens populäraste museer, som öppnades år 2000, är en del av en tidigare förändringsvåg som nådde en symbolisk kulmen vid millennieskiftet.
Gångbron över Themsen framför museet, Millennium Bridge, är en annan symbol för denna förvandling av staden. Gör gärna en avstickare över bron och beundra den magnifika St Paulskatedralen på andra sidan, en annan av Londons mest symboliska byggnader, innan ni återvänder till södra sidan.
När ni så vandrat ännu en bit längs flodens södra strand kan det vara lämpligt med en paus vid härliga matmarknaden Borough Market, som har öppet dagtid måndag-lördag (begränsat utbud måndag-tisdag). Marknaden ligger strax söder om London Bridge och är ett perfekt ställe för lunch eller bara en kopp kaffe. Borough Market har med åren blivit en av stadens stora attraktioner, så räkna med mycket folk.
Utsikten från The Shard är magnifik, men den är dyr att uppleva.
Några hundra meter från marknaden, direkt ovanpå järnvägs- och tunnelbanestationen London Bridge, ligger det nya Londons mest utmärkande signaturbyggnad. Den drygt 300 meter höga skyskrapan The Shard är en pyramidformad skapelse täckt av en avancerad glasfasad, därav namnet som syftar på en ”skärva av glas”. Denna spetsiga symbol för det globala kapital som väller in över London (byggnaden ägs av oljeriket Qatar) har varit omstridd, men blir alltmer accepterad. Historien kring byggnaden skildras i min bok, liksom den fantastiska vyn från utsiktsdäcken längst upp.
Borough Market och The Shard är grannar med varandra.
Det är dock dyrt, drygt 300 kronor, att åka upp i The Shard (kan bokas här eller köpas på plats), och jag återkommer strax med ett billigare alternativ (gratis!).
Från The Shard kan ni snedda tillbaka ned till promenadstråket längs floden mellan London Bridge och Tower Bridge för att beundra ytterligare två ikoniska symboler för världsstaden London – Tower Bridge och Tower of London på andra sidan floden.
Om ni ställer dig framför Londons märkliga stadshus, City Hall, en knoppformad byggnad intill strandpromenaden (en byggnad som också skildras i boken) har ni en fin vy över både gammalt och nytt, det senare i form av den växande skogen av höghus i Londons finanskvarter norr om Themsen.
Lägg särskilt märke till en kort, knubbig ”skyskrapa” med ett märkligt utseende. Byggnaden, som fått smeknamnet ”The Walkie-Talkie” på grund av sitt utseende är bredare upptill än nedtill. Några tycker den liknar ett gigantiskt gammalt kylskåp. Det är dit vi nu är på väg, till en byggnad med det formella namnet 20 Fenchurch Street efter adressen där den står.
Gå tillbaka till, och över, London Bridge, en bro där det varje morgon och kväll i rusningstid passerar tiotusentals människor på väg till eller från kontoren i finansdistriktet. Följ vägen snett till höger när ni kommit över bron tills ni når Fenchurch Street.
Högst upp i 37 våningar höga ”The Walkie-Talkie” ligger vad som kallas en inomhuspark. Det påminner mer om en flygplatsterminal smyckad med gröna växter och innehåller även en bar och en restaurang. Det fina är dock att det är gratis att åka upp och utsikten är häftig.
För att åka upp dagtid (fram till klockan 18) måste man boka en gratis biljett via en särskild webbsajt. Det gäller att vara ute i god med bokningen och komma vid utsatt tid, annars får man inte åka upp.
Kvällstid kan man (åtminstone i skrivande stund) ställa sig i kö för att åka upp till baren och inomhusparken. Vyn över London vid solnedgången är spektakulär, så ett kvällsbesök är bäst.
Där lämnar jag er efter första dagen, innan ni lämpligtvis fortsätter till favoritstället från förra besöket eller till en restaurang nära hotellet.

Dag 2, torsdag: Tre världar

Brick Lane i östra London är en av den mångkulturella stadens symbolgator.

Den här rundvandringen har jag ofta tagit med bekanta på, bara för att jag tycker den på ett så enkelt och bra sätt illustrerar en del av de kontraster jag försöker skildra i min bok.
Åk till tunnelbanestation St Paul’s (Central line) och gå bort till katedralen och den breda trappa som leder upp till entrén. Kanske har ni varit inne i katedralen tidigare, kanske tittar ni in nu. Vill ni bara ha en glimt av denna mäktiga byggnad kan ni gå in genom entrén. Vill ni gå runt inne i byggnaden måste ni lösa entré (om det inte är högmässa).
På andra sidan gatan från katedralen ligger ett turistkontor där ni kan plocka upp en karta över City of London, som är namnet på den i mycket självständiga del av världsstaden som utgör det historiska finansdistriktet. Om detta kan ni läsa mer i boken.
För den som är intresserad av arkitektur rekommenderar jag att ni promenerar några kvarter bort till Barbican, ett enormt bostads- och kulturkomplex i gråaste betong. Det var så här man för ett halvt sekel förutsåg att det ideala framtidsboendet skulle se ut. Det finns guidade turer i Barbican för den som vill lära sig mer om detta.
St Paulskatedralen speglar sig i sin nya granne.
Direkt bakom St Paul’s ligger en märklig byggnad med brun glasfasad som innehåller en shoppinggalleria (One New Change) och restauranger, i sig inget märkvärdigt. Men från byggnaden västra entré finns en läcker spegelvy över katedralen, något som på bara några år (shoppingcentret öppnades 2010) blivit en vanligt förekommande Londonbild. Dessutom kan man ta hissen upp till en takterrass som också bjuder på en fin vy över St Paul’s.
Fortsätt sedan nerför gatan Cheapside österut några kvarter tills ni når den stora vägkorsning där nedgångarna till tunnelbanestationen Bank finns. Passera korsningen och ställ er på trappan upp till det gamla börshuset, Royal Exchange. Nu befinner ni er i hjärtat av Londons gamla finansdistrikt, stadens egentliga centrum och det kanske viktigaste navet i den globaliserade världsekonomi.
Granne med Royal Exchange ligger Bank of England, som har ett museum över pengarnas historia för den som är intresserad av att lära sig lite mer om grunden till Londons position som ledade världsstad. Inne i Royal Exchange ligger numera en lyxgalleria med en häftig kafébar mitt på det gamla börsgolvet.
Om det är dags för lunch kan ni lämna Royal Exchange och promenera en kort bit uppför gatan Cornhill. Håll utkik efter en liten gränd på högra sidan som heter St Michael’s Alley. Gå in där och ni passerar snart Jamaica Wine House, historiskt som en av Londons första kaffeserveringar redan på 1600-talet och nu en populär bar för finansfolket.
Intill Jamaica Wine House ligger den klassiska lunchkrogen George & Vulture, ett av Charles Dickens favoritställen där en del av handlingen i hans genombrottsverk Pickwickklubben utspelas. Ät lunch där och känn den gamla atmosfären i väggarna.
Sedan kan ni leta er bort till den fantastiska gamla marknadsbyggnaden Leadenhall Market i all sin viktorianska prakt. Där kan man också äta eller ta sig en öl. Gå ut på baksidan till lilla Lime Street och ni befinner er plötsligt omgivna av några av Londons mest fantastiska moderna byggnadsverk, inte minst smått galna Lloyd’s Building och vackra ”The Gherkin” som båda skildras i min bok (att vistas där kvällstid är extra häftigt).
Begrunda dessa symboler för det globala kapitalet och London som finanscentrum innan vi med en kort promenad fortsätter till en annan värld.
Promenera österut på Leadenhall Street tills ni passerar tunnelbanestationen Aldgate och kommer in på Whitechapel High Street, som snart övergår i Whitechapel Road. Ni har nu lämnat City of London och kommit in i Londons klassiska East End. Kommunen heter nu Tower Hamlets och är en av Storbritanniens fattigaste. Fortsätt längs Whitechapel Road och ni märker snart hur det mänskliga landskapet runt er förändrats.
I Tower Hamlets är en stor del av befolkningen muslimska bengaler från Bangladesh och vårt mål är Brick Lane, hjärtat i vad som ibland kallas Banglatown. Fortsätt dock gärna först en bit till längs Whitechapel Road tills ni når marknadsstånden som kantar gatan och känn på den sydasiatiska atmosfären. Längs vägen passeras East London Mosque, en av Europas största moskéer, och ni befinner er i ett av Europas mest muslimska områden som ni kan läsa mer om i boken.
Vänd tillbaka och gå in på Osborn Street, som efter ett kvarter blir Brick Lane. Denna lilla gata, beskriven i Monica Alis hyllade och omdiskuterade debutroman ”Brick Lane” från 2003, är en av det mångkulturella Londons symbolgator. Den södra halvan av gatan kantas av curryrestauranger och bengaliska butiker, samt den historiska moskén vid Brick Lane.
Restaurangen Tramshed i Shoreditch.
Halvvägs uppför gatan, vid det gamla Trumanbryggeriet, byter miljön plötsligt skepnad och ni kommer in i det coola östra London som blivit en vallfärdsort för unga människor från hela världen. Scenbytet och denna kontrastfyllda miljö skildrar jag i min bok, liksom det kreativa Shoreditch dit ni kommer om ni tar vänster när ni når korsningen mellan Brick Lane och Bethnal Green Road.
Shoreditch är tredje distinkta Londonmiljö vi kommer in i längs vår triangelformade vandring från finansfolkets City of London via bengalernas Banglatown till de kreativa näringarnas Shoreditch med sin hippa, postindustriella miljö bland gamla lager- och verkstadslokaler.
I min bok beskriver jag dessa unika kontraster som om New York skulle ha en plats där finansgatan Wall Street låg intill Brooklyns trendigaste kvarter och någon etnisk enklav i Queens.
Börjar det bli kväll kan ni äta middag på något trendigt ställe i Shoreditch (till exempel Tramshed, men boka bord), eller gå tillbaka till Brick Lane och ät på någon av curryrestaurangerna där. Ett annat alternativ är Tayyab’s på Fieldgate Street bakom East London Mosque. Det är förmodligen Londons mest kaotiskt roliga indiska (punjabiska) restaurang. Kön ringlar sig mellan borden inne i restaurangen, men maten är utsökt.
En mysig pub nära Brick Lane är den ömsint renoverade gamla gangsterpuben The Carpenters Arms på sidogatan Cheshire Street.

Dag 3, fredag: Det nyaste London

Linbana är ett nytt sätt ta sig över Themsen. I bakgrunden The O2 och Canary Wharf.

Ladda Oysterkortet för Londons kollektivtrafik för det kommer till flitig användning denna dag, som inleds med en snabb färd längs Themsen med pendelkatamaranerna Thames Clipper. Bor ni i centrala London kliver ni lämpligtvis på vid Embankment, sedan väntar en rask färd nedför floden förbi South Bank där ni promenerade första dagen, under Tower Bridge, genom de gamla hamnområdena i östra London och vidare i den vida krök Themsen gör runt Isle of Dogs där nya finansdistriktet Canary Wharf ligger som ett litet mini-Manhattan. Historiska Greenwich (väl värt ett besök en annan gång) passeras innan ni når målet North Greenwich där ni kliver av.
Vill ni inte åka båt kan ni ta tunnelbanans Jubilee line till North Greenwich.
Där ligger The O2, numera en av världens ledande konsertarenor. När det stod klart hette detta vita jättebygge Millennium Dome, som blev ett fiasko innan det köptes och byggdes om av amerikanska ägare. I en av Londons mer udda attraktioner kan man numera klättra upp på domens tak, om någon skulle känna sig hågad.
Märkliga "The Orbit" vid Olympiastadion i Stratford.
Promenera en kort bit bort till en annan av Londons oväntade attraktioner, linbanan över Themsen som invigdes i samband de olympiska spelen sommaren 2012. Den presenterades som ett pendlingsalternativ över floden, men har som sådant blivit ett fiasko. Det är dock en häftig upplevelse att korsa Themsen på detta sätt om man inte är alltför höjdrädd.
När ni kommer fram till Royal Docks, det största av Londons gamla hamnområden, på andra sidan floden promenerar ni bort till stationen Royal Victoria. Därifrån går de förarlösa lokaltågen i östra Londons eget transportsystem Docklands Light Rail (DLR). Ta ett tåg mot Stratford, eller åk till nästa station Canning Town och byt där.
När ni kommer till Stratford befinner ni er i vad som var centrum för Londons succéartade olympiska spel sommaren 2012. I Stratford finns den enorma shoppinggallerian Westfield, som beskrivs som Europas största i stadsmiljö. När ni gått igenom den kan ni gå in i vad som nu heter Queen Elizabeth Olympic Park, den väldiga Olympiaparken som byggdes på gammal nedsmutsad industrimark.
Några av arenorna finns kvar, som mäktiga simstadion Acquatics Centre ritad av stjärnarkitekten Zaha Hadid (där ni kan ta ett dopp om ni vill i vad som nu förmodligen är ett av världens häftigaste badhus) och den vackra cykelvelodromen i trä längre bort i parken. Själva Olympiastadion är i skrivande stund under ombyggnad för att bli hemmaplan för fotbollsklubben West Ham. På andra sidan shoppingcentret ligger också OS-byn från 2012, som nu blivit en helt ny stadsdel (liksom The Shard ägd av oljestaten Qatar).
Canary Wharf, där ett hamnområde blev finanscentrum.
Intill Olympiastadion ligger det skruvade utsiktstornet The Orbit, som liknats vid ”Eiffeltornet efter en kärnvapenattack”. Ni förstår varför när ni ser det. Man kan åka upp i tornet för att se på utsikten.
Har ni tid och är promenadsugna kan ni vandra över till parkens västra sida och gå in i den udda stadsdelen Hackney Wick, som hyser många konstnärer och ateljéer. Där kan ni ta en öl i The White Building vid en av kanalerna som går genom området och känna på den kreativa atmosfären.
När ni är klara med Stratford och Olympiaparken tar ni DLR-tåget från Stratford eller Pudding Mill Lane (närmare Olympiastadion och Hackney Wick) till Canary Wharf. Sätt er gärna längst fram i det förarlösa tåget om det finns plats, för ankomsten till stationen i finansdistriktet Canary Wharf en stund senare bjuder fortfarande på en närmast futuristisk känsla trots att DLR-systemet började byggas för snart 30 år sedan.
Canary Wharf är ett privatägt komplex med höghus och byggnader som hyser en lång rad ledande företag inom finansbranschen vid de gamla hamnbassängerna. Mer drastisk än så blir knappast en stads förvandling. Historien bakom denna nya del av London berättar jag i min bok. Om ni gjort rundturen enligt mitt förslag bör arbetsdagen närma sig slutet för finansfolket i Canary Wharf när ni kommer dit och då är det fullt ös i de många barerna och restaurangerna i området. Under kontorsbyggnaderna finns också ett omfattande underjordiskt shoppingcenter.
När ni tröttnat på detta kan ni ta en kort promenad bort till Narrow Street i Limehouse och en av Londons charmigaste, gamla pubar. The Grapes var ännu ett ställe som gav Londonskildraren Charles Dickens inspiration. Puben ägs nu av skådespelaren Ian McKellen (Gandalf i ”Sagan om ringen” och mycket annat). Han brukar dyka upp där ibland, varför stället blivit en än större attraktion än vad det var tidigare. Så det kan vara trångt.
Några hundra meter längre västerut längs Narrow Street driver tv-kocken Gordon Ramsay gastropuben The Narrow som serverar god mat nere vid floden. En fredag kväll är det nog en bra idé att boka bord om ni tänker äta där.

Dag 4, lördag: I hipsterfolkets fotspår

Broadway Market lockar massor av folk till marknaden varje lördag.

En populär sysselsättning för många Londonbor, inklusive mig när jag är där, är att promenera längs stadens kanaler, framför allt Regent’s Canal. Målet för promenaden denna dag är marknadsgatan Broadway Market i Hackney. Var ni börjar beror på långt ni vill gå.
Vill ni ta en riktigt lång promenad kan ni starta tidigt, åka till Paddington, gå upp till charmiga Little Venice och promenera österut längs kanalen, förbi de eleganta villorna vid Regent’s Park. Populära marknadsområdet i Camden är en annan möjlig utgångspunkt, eller där kanalen passerar strax norr om järnvägsstationen King’s Cross. Den som är intresserad av att lära sig mer om kanalernas historia kan besöka det kanalmuseum som ligger i närheten.
Den eleganta delen av Regent's Canal, längs parken med samma namn.
Börjar, eller passerar, ni här kan ni också få en glimt av nya stadsdelen King’s Cross med sin blandning av gammalt och nytt, som jag skriver om i boken, eller göra en avstickare upp i fina Barnsbury, ett annat område som spelar en framträdande roll i min berättelse om ett London i förändring.
Genom delar av Islington går kanalen i en närmare 900 meter lång tunnel, så där gäller det att följa skyltarna ovan jord för att hitta rätt. Ni når kanalen igen i det trevliga området vid tunnelbanestationen Angel i Islington.
Vill ni inte gå så långt kan ni åka till tunnelbanestationen Old Street i Shoreditch och gå rakt norrut tills ni når kanalen och där svänga av till höger (österut) på promenadstråket längs vattnet. När ni når det som kallas De Beauvoir Town möter ni ett mysigt litet kafé, Towpath Café, vid kanalen som är ett lämpligt kaffestopp. Därifrån är det ungefär en kilometer till målet för promenaden, den lilla marknadsgatan Broadway Market.
Historien om denna gatas förvandling finns också i min bok. Nu är lördagsmarknaden längs denna korta gata en attraktion för alla som gillar ekologisk mat, vintagekläder, vinylskivor och annat som brukar förknippas med den svårdefinierade hipsterkulturen. Vid övre änden av Broadway Market ligger parken London Fields, där det är bra drag en vacker sommardag.
Fortsätter ni genom parken och ett kvarter till kommer ni till Wilton Way, en stillsam liten gata med typiska exempel (kaféer, butiker etc) på det som gjort Hackney till Londons hippaste hörn. För att fortsätta studierna av detta går ni några kvarter västerut genom Dalston till området kring Dalston Junction och Kingsland High Street.
Där, och vidare upp till gentrifierade Stoke Newington finns mycket att sysselsätta den nyfikne med resten av kvällen, från udda barer till turkiska restauranger. Mangal II är en trevlig sådan, rekommenderad av journalistkollegan Jon Pelling som skrivit en utmärkt guidebok om London (”Mitt London”, Karavan förlag).

Dag 5, söndag: Byarnas London

Hampstead Heath är ett härligt parkområde som bjuder på allt från kultur till utsikt över London.

Man brukar säga att London egentligen inte är en storstad utan en samling byar som genom historien vuxit samman till en världsmetropol. Delvis är det sant och delvis fungerar det också som en beskrivning av staden som den ser ut i dag. Många Londonbor älskar att leva ett slags lantliv i storstaden, där ”bygatan” genom den egna stadsdelen blir tillvarons medelpunkt.
Det finns många charmiga stadsdelar runt om i London som erbjuder ett trivsamt alternativ till hetsen i stadens turistcentrum. Den som är intresserad kan köpa en liten guidebok som heter ”London Villages” som bjuder på många utflyktsförslag. Här nöjer jag mig med ett av de mer kända exemplen på ett lantligt och välmående London, den trevliga stadsdelen Hampstead intill det väldiga naturområdet Hampstead Heath som från Parliament Hill bjuder på en fin utsikt över storstaden.
Hampstead har länge varit de intellektuellas favorithörn i London, men numera krävs det ett fett bankkonto för att ha råd med en bostad i detta eftertraktade område. Inne i själva Hampstead, i ”byn”, finns många trevliga kaféer, pubar och restauranger. Boka gärna bord för en ”Sunday Roast”, en traditionell söndagslunch, på klassiska puben The Holly Bush. Eller välj The Spaniards Inn, en annan historisk pub en bit utanför samhället.
Hampstead Garden Suburb, en idyll i norra London.
I min bok berättar jag historien om Hampstead Garden Suburb och den drygt hundra år gamla drömmen om att skapa de idealiska förutsättningarna för lantliv i storstaden. Den som är intresserade av sådant, eller bara vill se ett stycke pittoreskt England i norra London, bör absolut promenera runt en stund i Hampstead Garden Suburb. Dit kommer man till fots eller med buss från tunnelbanestation Golders Green (ett stopp norr om Hampstead).
Vandrar ni runt på lummiga Hampstead Heath, som innehåller allt från badsjöar till fina Kenwood House (konst, mat, fika), kan ni också göra en avstickare till ”grannbyn” Highgate och besöka den berömda gravplatsen Highgate Cemetary, en fascinerande plats där bland annat Karl Marx ligger begravd. Ena halvan av gravplatsen, den mest sevärda, kan man bara se genom att följa med på en guidad tur.
Den som har kraft kvar i benen kan avsluta med en promenad nerför Haverstock Hill, huvudstråket genom trevliga Belsize Park, ner till Primrose Hill, ännu en av Londons byar som också har en höjd varifrån man kan betrakta staden. Längs Regent’s Park Road finns en rad trevliga restauranger, pubar, kaféer och butiker. Både Hampstead och Primrose Hill finns med i guideboken ”London Villages”.
Så, nu har ni skrapat på ytan av allt London har att erbjuda. Mina rundvandringar under arbetet med boken har tagit mig ytterligare många, många mil längs vackra stråk och smutsiga bakgator. Det finns alltid något spännande att se runt hörnet i denna stad.

                                                                                        ANDERS STEINVALL, april 2015

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar